I september 2008 anordnade min gymnasieskola ett lan. Ett lan som jag inte ville gå på eftersom jag inte spelade men efter att en av mina vänner sagt att hon vägra gå om inte jag skulle gå och lovade att vi skulle kolla film istället så beslöt jag mig för att åka ändå.
Samtidigt i en annan del av Skåne fanns där en kille som gick på samma skola och såg fram emot lanet men efter tågkaos trodde han att det va kört! Men efter att ha fått skjuts till ett annat tåg så löste sig allting.
Väl framme i Lund mötte jag upp en av killarna i klassen och hans kompis - Väl framme i Lund mötte han en tjej som va kompis till sin kompis. Detta va nog första gången vi pratade (då räknar jag bort flummiga ord som utbyttes på väg till restaurangen under de dagarna där alla pratade med alla).
Jag minns hur vi väntade utanför kassorna på Malmborgs och att jag pratade på och du skrattade åt mina kassa skämt. I efterhand vet jag att det du minns bäst va att jag skulle på toa och bad dig, en främling, att hålla min väska.
På lanet satte du dig där nere och spelade medan jag skuttade rundor på ovanvåningen, skrattade tills tårarna rann och kollade film, men du va huvudpersonen i mina tankar. Eftersom jag är jag så sprang jag ner till dig och kidnappade dig från dina vänner och tvingade dig att vara med oss. Vi gick i parken mitt i natten och jag höll dig stadigt i armen och klängde lite extra. Jag förstod väldigt fort att jag va kär.
Dagarna efter lanet spenderade jag med dig, genom telefonen! Vi pratade om allt och du fick mig ännu gladare. I skolan ville alla att vi skulle säga att vi va ett par men inte på ett tag! Den 2 januari åkte jag hem till dig igen, vi la i din säng och jag kollade in i dina ögon och sa "Jag är redo för att vara din flickvän". Du log stort och sa "Min flickvän".
Det är vår historia, men bara början på den. I 6 år har jag varit din och du har varit min! Det har varit underbara år där vår kärlek har vuxit sig större och starkare, det har varit tillfällen vi har skrattat tillsammans, vi har firat tillsammans och tillfällen där du har varit stark åt oss båda. Jag vet att du är min stora kärlek och att jag alltid vill vara med dig. Du känner mig bättre än alla andra och kan på några få sekunder få mig att skratta när jag trott att det varit omöjligt. Min pojkvän och bästa vän: Jag älskar dig mer än ord kan beskriva (och vi vet båda att jag är sämst på att formulera mig skriftligt (dödaren)) och jag vill bara ställa en rak och enkel fråga:....... Har du köpt en osthyvel till mig?
Samtidigt i en annan del av Skåne fanns där en kille som gick på samma skola och såg fram emot lanet men efter tågkaos trodde han att det va kört! Men efter att ha fått skjuts till ett annat tåg så löste sig allting.
Väl framme i Lund mötte jag upp en av killarna i klassen och hans kompis - Väl framme i Lund mötte han en tjej som va kompis till sin kompis. Detta va nog första gången vi pratade (då räknar jag bort flummiga ord som utbyttes på väg till restaurangen under de dagarna där alla pratade med alla).
Jag minns hur vi väntade utanför kassorna på Malmborgs och att jag pratade på och du skrattade åt mina kassa skämt. I efterhand vet jag att det du minns bäst va att jag skulle på toa och bad dig, en främling, att hålla min väska.
På lanet satte du dig där nere och spelade medan jag skuttade rundor på ovanvåningen, skrattade tills tårarna rann och kollade film, men du va huvudpersonen i mina tankar. Eftersom jag är jag så sprang jag ner till dig och kidnappade dig från dina vänner och tvingade dig att vara med oss. Vi gick i parken mitt i natten och jag höll dig stadigt i armen och klängde lite extra. Jag förstod väldigt fort att jag va kär.
Dagarna efter lanet spenderade jag med dig, genom telefonen! Vi pratade om allt och du fick mig ännu gladare. I skolan ville alla att vi skulle säga att vi va ett par men inte på ett tag! Den 2 januari åkte jag hem till dig igen, vi la i din säng och jag kollade in i dina ögon och sa "Jag är redo för att vara din flickvän". Du log stort och sa "Min flickvän".
Det är vår historia, men bara början på den. I 6 år har jag varit din och du har varit min! Det har varit underbara år där vår kärlek har vuxit sig större och starkare, det har varit tillfällen vi har skrattat tillsammans, vi har firat tillsammans och tillfällen där du har varit stark åt oss båda. Jag vet att du är min stora kärlek och att jag alltid vill vara med dig. Du känner mig bättre än alla andra och kan på några få sekunder få mig att skratta när jag trott att det varit omöjligt. Min pojkvän och bästa vän: Jag älskar dig mer än ord kan beskriva (och vi vet båda att jag är sämst på att formulera mig skriftligt (dödaren)) och jag vill bara ställa en rak och enkel fråga:....... Har du köpt en osthyvel till mig?
Gulligt :D Såna speciella dagar som man inte glömmer i första taget :) Och med små detaljer som fortfarande ploppar upp i huvudet många år senare som ingen annan tänker som så jätteintressanta men som man själv blir varm av för att de är förknippade med nåt speciellt.
SvaraRadera