12/29/2013 | | Kommentarer: 0

Okej, jag är nog sist ut med att testa den omtalade rocket mascaran från Meybelline - 145 kr på Kicks! Jag föreslog att min vän skulle testa den när hon behövde en ny mascara men jag hade fortfarande en massa oöppnade mascaror som jag behövde ta mig igenom innan jag skulle få köpa en ny. Men nu är tiden inne!

Okay, I'm probably the last one out to test the famous rocket mascara from Meybelline! I suggested that my friend would try it out when she needed a new mascara but I still had a lot of unopened mascaras that I needed to get through before I would buy a new one. But now is the time!

Utan mascara | Without the mascara

Med ett lager. Ursäkta bilden, såg att fokus va på håret så fick fejka skärpan på ögat i PS
With one coat.

och slutligen med två lager  | With 2 coats

Jag valde att böja ögonfransarna innan jag applicerade mascaran för att jag gör det oavsett hur mycket tid jag har på morgonen, ska jag sminka mig så böjer jag dem! Men jag valde att inte arbeta mycket med mascaran för att få bort klumpar utan målade på som vanligt, detta för att ge en rättvis bild till er. 

När man öppnar denna mascaran så hörs det ett mysigt plopp som får en att vilja öppna o stänga den gång på gång. (Vem vill inte?). Produkten är designad så den är elektisktblå med rosa detaljer vilket får den att stå ut i hyllan när man letar efter den, dock så har den vattenfasta versionen ljusblåa detaljer istället.

I chose to curl the lashes before applying mascara. It doesn't matter how much time I have in the morning, if i'm wearing make up I'll curl them! But I chose to not work with the mascara to remove clumps, just applying the product the same way as always, this is to give a fair picture of the product to you.

When you open this mascara the sound makes you want to open o close it again and again. (Who does not?). The packaging is electric blue with pink which makes it stand out on the shelf when looking for it. The waterproof version has light blue accents instead.
Borsten är lite större än de vanliga med en massa taggar ut som greppar tag om fransarna tyvärr så är toppen platt och samlar en massa produkter som man måste ta bort innan applicering för att minska risken för att kleta ut de i ansiktet.

The brush is a little larger than normal with a lot of tags that grips the lashes, unfortunately the top is flat and collects a lot of products that must be removed before applying to reduce the risk to smear out.

(Vet inte varför denna bilden får en annan bakgrund, färgvärdena i photoshop säger att den är helt vit och ser helt vit ut innan jag publicerade den)
Formulan på produkten är något vattnig men ändå bättre än många andra.
The formula of the product is slightly watery but still better than many others.

Jag gillar verkligen produkten och kan tänka mig att köpa den igen. Det enda negativa som jag har märkt av är att den är svår att ta av på kvällen och min remover inte biter på den. Lätt den bästa mascaran från Meybelline på ett tag! 

I really like the product and might buy it again. The only negative thing I have noticed is that it is difficult to take off at night with my remover. Easily the best mascara from Meybelline in a while!



0 kommentarer

12/15/2013 | | Kommentarer: 0


Det finns två typer av kräkfobi: att vara rädd för att själv kräkas och rädslan för att se kräk. Jag har den sistnämnda.

När jag var liten så grät jag varje gång någon kräktes och mådde själv väldigt dåligt, detta resulterade i utskällningar från fröknar som redan hade fullt upp med ett sjukt barn och inte har ork med ett annat barn. Jag kände mig alltid orolig i flera dagar efteråt och kände mig onormal som hade känslor som ingen annan visade tecken på att ha. 
Jag kunde inte sitta vi den plats de hade hänt eller kunde inte gå på toaletten under alla år jag var kvar.

När jag gick i högstadiet åkte familjen på semester, när vi satt och skulle äta middag så hände det som inte fick hända, en flicka kräktes. Att hon gjorde det vid trappan som var den vägen gästerna skulle gå för att komma ut triggade igång känslor som jag aldrig känt. Tydligen hade jag skrikigt rakt ut och börjat gråta (jag kommer inte ihåg det, antagligen för att min hjärna jobbade fortare än vanligt). Hittade i alla fall en personalutgång och sprang därifrån. Att mina föräldrar fick bära ner mat till hotellrummet för jag inte vågade gå dit på flera dagar bör inte förvåna er. Tack vare denna händelse fick mina föräldrar se det med egna ögon och förstod att det inte alls var som det skulle och direkt när vi kom hem började jakten på en lösning.

Kön till BUP var ovanligt kort och jag fick tid efter bara några dagar där jag tillsammans med mina föräldrar skulle träffa psykologer. Bröt ihop, berättade allting jag kände och de tog emot mig för behandling mot emetofobi – kräkfobi. Det konstiga var att jag blev så glad att det fanns en titel, att det finns en titel betyder att andra haft det innan mig och efter en massa research vet jag att de är väldigt många som befinner sig i samma sits. Jag trodde att det var mig det var fel på, att jag gjorde något fel när jag reagerade som jag gjorde och hade trott detta om mig sedan jag varit liten.

Tror jag gick till BUP i 2-3 år där de använde sig av KBT (För att förklara kort så handlar det om att ändra sina tankar – rätt svårt när de är en vana att tänka o reagera på ett sätt) Jag fick se på bilder, videor, lyssna på band, prata och fick läxor att sluta ”scanna” efter kräk och gå på fläckar på marken för att sluta tänka på dem som kräk.
Att scanna efter kräk är jobbigt och det snor mer energi. En resa till skolan gick ut på att ha koll till höger, vänster, bakom och framför sig för att se om det finns kräk, sedan sitta på bussen och kontrollera varje person för att söka efter tecken på att de skulle må illa. Flytta sig från bebisar för att de kräks lättare och ständigt reagera på hostningar. Allt detta hände alltid vart jag än skulle men undermedvetet. Under denna tid så mådde jag alltid dåligt och hade problem med magen, mådde dåligt psykiskt och var trött.
Jag kunde inte gå in till en toalett utan att någon stackare fått kolla om den är ”okej” för mig innan.

Mitt mål var att kunna hantera det, det värsta som kunde hända var att vara fast med kräk. Allting hände och till slut kunde jag se kräk utan att gråta.

Det svåra med terapin var:
  •        En förälder med en sjukdom som gör att hen kräks lite oftare än andra (iofs har de inte med terapin att göra, fail)
  •        Allting var upp till mig, ingen tvingade mig att göra något så det var upp till mig att vara stark och kämpa. Ingen kunde hjälpa mig utan det var min resa.
  •        Motgångar, bara för att man klarar det en gång betyder inte det att de är över.


Det positiva som har kommit ut av det:
  •        Jag kan prata om det öppet.
  •        Jag kunde hålla, älska och t.o.m. torka kräk från barnen i familjen.
  •        Min mage blev bättre
  •        Mina relationer blev starkare för de fick visa att de stöttade mig och jag fick lära mig att jag inte behövde spela tuff hela tiden (Om nån läser detta som kände mig då så förstår ni nog vad jag menar)


Har ni kräkfobi? Var inte rädda, som jag sagt det är ni som bestämmer tempot. Läs inte i forum för folk med kräkfobi, jag gjorde det och utvecklade rädslor som inte slog mig innan. Ni finner ingen tröst där, för ingen som är där inne är intresserad av att lyssna på andras kräkmoments. Läste även att KBT inte fungerar där, men det fungerade för mig så det gör de visst men man kan inte bli hjälpt om man inte vill bli det. Prata istället med kompisar eller familjen för det är trots allt dem som kommer plocka upp er när ni ligger ner. Jag kan inte räkna på mina fingrar hur många gånger någon har fått hjälpa mig bort för att jag varit förlamad i stunden. Det är OKEJ. Det tar tid men de är värt de.

Jag kan inte säga att de är helt över, jag har rädsla för rädslan men klarar av de fin fint när de händer, kan vara äcklad i 5 minuter och sen fortsätta som vanligt, innan var jag instängd i mig själv i dagar.

Och sist, ni kan göra det och det är INGENTING fel med er, ni är inte sämre än andra.

Det finns så många som jag kan tacka i detta inlägg men tror de flesta redan vet hur tacksam jag är. 

Förstår ni varför jag vill ha denna nu? 

0 kommentarer