Ena minuten skrattar jag åt en film och nästa ligger jag i fosterställning, kvider som en hund och kämpar för att andas. Jag har aldrig varit bra på att hantera dödsfall utan gråter hela tiden, gråter för personen är borta, för doften som förknippas med personen kommer att försvinna och chansen för att jag ska hitta just den doften är en på miljonen.
Dagen innan var jag hos en av mina älskade och finaste vänner på tjejkväll och skrattade som vanlig, vaknade med en hals som ömmade rejält så stannade i sängen men timmar senare var den smärtan ingenting som ens kunde mätas med känslan av ett brustet hjärta och själ.
Jag har inga mor eller farföräldrar även om vi inte delade blodsband var han ändå som en extra morfar för mig.
Det är alltså min fasters man som dog, deras kärlekshistoria är den finaste jag hört. Han blev över 70 men jag hade sett att han skulle bli 85 - 90. Ena stunden var han ute med hunden - nästa död. Tror det kom som en lika stor chock för oss alla. Min faster dog av cancern för flera år sedan men det är en sorg som jag aldrig har bearbetat utan som har lämnat mig i tårar gång på gång när jag sett min älskade brorsdotter, jag vill aldrig att hon ska behöva gå igenom samma sak.
Om mina vänner läser detta så får ni ge mig tid, kanske skicka ett fint sms eller något, denna gång ska jag bearbeta det.
Världen är konstig, vi brukar träffa denna man en gång om året (Jag var där oftare som barn för att sova över) men denna gången har mina föräldrar pratat om honom och försökt få tag på honom vilket fick mig att fundera på om någonting var fel och det var det undermedvetna som fick dem att agera.
I veckan tog jag upp kontakten med en tjej som jag inte pratat med på över två år "Har du pratat med tjejen som bodde granne med dem någonting?" frågade pappa vid frukosten idag. VARFÖR valde jag att ta upp kontakten med henne just denna veckan? Varför?
Efter allt gråtande blev jag sugen på ägg igår, inte bara lite sugen utan det ar de enda som snurrade in mitt huvud. När jag stekte dem kom jag att tänka på deras äggtavla i gästrummet och bröt ihop igen, varför jag skulle ha just ägg blev självklart. Skriver på ipaden nu, svårt.. Orkar inte mer.
Jag hoppas du har det bra vart du än är, du är saknad. Vila i frid.
Dagen innan var jag hos en av mina älskade och finaste vänner på tjejkväll och skrattade som vanlig, vaknade med en hals som ömmade rejält så stannade i sängen men timmar senare var den smärtan ingenting som ens kunde mätas med känslan av ett brustet hjärta och själ.
Jag har inga mor eller farföräldrar även om vi inte delade blodsband var han ändå som en extra morfar för mig.
Det är alltså min fasters man som dog, deras kärlekshistoria är den finaste jag hört. Han blev över 70 men jag hade sett att han skulle bli 85 - 90. Ena stunden var han ute med hunden - nästa död. Tror det kom som en lika stor chock för oss alla. Min faster dog av cancern för flera år sedan men det är en sorg som jag aldrig har bearbetat utan som har lämnat mig i tårar gång på gång när jag sett min älskade brorsdotter, jag vill aldrig att hon ska behöva gå igenom samma sak.
Om mina vänner läser detta så får ni ge mig tid, kanske skicka ett fint sms eller något, denna gång ska jag bearbeta det.
Världen är konstig, vi brukar träffa denna man en gång om året (Jag var där oftare som barn för att sova över) men denna gången har mina föräldrar pratat om honom och försökt få tag på honom vilket fick mig att fundera på om någonting var fel och det var det undermedvetna som fick dem att agera.
I veckan tog jag upp kontakten med en tjej som jag inte pratat med på över två år "Har du pratat med tjejen som bodde granne med dem någonting?" frågade pappa vid frukosten idag. VARFÖR valde jag att ta upp kontakten med henne just denna veckan? Varför?
Efter allt gråtande blev jag sugen på ägg igår, inte bara lite sugen utan det ar de enda som snurrade in mitt huvud. När jag stekte dem kom jag att tänka på deras äggtavla i gästrummet och bröt ihop igen, varför jag skulle ha just ägg blev självklart. Skriver på ipaden nu, svårt.. Orkar inte mer.
Jag hoppas du har det bra vart du än är, du är saknad. Vila i frid.
0 kommentarer