Har varit helt inne i mitt liv i drygt två månader nu. Praktik till 16 - Hem för att plugga - Träna - Sova - Praktik till 16 - Hem för att plugga - Träna - Sova.
Ni fattar grejen. Med allt detta så har jag tagit den lediga timmen till att vänner, multitaska med både facebook och sms under alla tider på dygnet och helgerna för att umgås med min pojkvän och familj för att sen försöka ta igen allt jag missat i veckan på söndagarna.
Förstår ni då hur förvånad när jag får ett sms som kräker ner mig med synpunkter som att jag alltid är sur (Det är jag inte? Alla som umgås med min påpekar att jag verkar gladare än förr, vilket jag är!) och att jag pratat skit. Jag undrar när tusan har jag hunnit med detta när personen i fråga bara har träffat mig två gånger på två månader där hon har total ignorerat skiten ur mig. Vårt snack på Facebook och sms innan dess har varit normala om skolan och uppgifterna så att hon ens kan nämna namn som jag tydligen snackat skit om är helt otroligt. Rätt ironiskt att jag var väldigt nära vän med den ena personen första året men sen gled i från men alltid har tyckt är grymt trevlig, låter likt mig att snacka illa om henne då.
Jag vill inte verka som värsta ängeln för det är jag inte. Blir jag sur så blir jag jävligt sur och det kommer jag säga till personen direkt. Har haft en hel del dåliga erfarenheter med vänner så jag brukar vara väldigt tydlig OM det är något som jag inte accepterar. Inte för att de händer ofta alls, sist var nog för två år sedan då en idiot skulle hålla på med min fobi. Tydligen blir folk väldigt förvånade för jag verkar lugn och inte alls den typen av person, vadå för person? En som står upp för sig själv? Vem gör inte det?
Detta suger så hårt men har så otroligt fina vänner som orkat lyssna och fått mig att skratta igen. Väldigt skönt att ha stöd från de som har sett det hela från början till slut som tidigare varnat mig för henne då hon har varit otrevlig och löjlig bakom ryggen på mig.
Ärligt talat är hon nog bara fattig och vill bråka nu så hon slipper köpa födelsedagspresent till mig.
Ni fattar grejen. Med allt detta så har jag tagit den lediga timmen till att vänner, multitaska med både facebook och sms under alla tider på dygnet och helgerna för att umgås med min pojkvän och familj för att sen försöka ta igen allt jag missat i veckan på söndagarna.
Förstår ni då hur förvånad när jag får ett sms som kräker ner mig med synpunkter som att jag alltid är sur (Det är jag inte? Alla som umgås med min påpekar att jag verkar gladare än förr, vilket jag är!) och att jag pratat skit. Jag undrar när tusan har jag hunnit med detta när personen i fråga bara har träffat mig två gånger på två månader där hon har total ignorerat skiten ur mig. Vårt snack på Facebook och sms innan dess har varit normala om skolan och uppgifterna så att hon ens kan nämna namn som jag tydligen snackat skit om är helt otroligt. Rätt ironiskt att jag var väldigt nära vän med den ena personen första året men sen gled i från men alltid har tyckt är grymt trevlig, låter likt mig att snacka illa om henne då.
Jag vill inte verka som värsta ängeln för det är jag inte. Blir jag sur så blir jag jävligt sur och det kommer jag säga till personen direkt. Har haft en hel del dåliga erfarenheter med vänner så jag brukar vara väldigt tydlig OM det är något som jag inte accepterar. Inte för att de händer ofta alls, sist var nog för två år sedan då en idiot skulle hålla på med min fobi. Tydligen blir folk väldigt förvånade för jag verkar lugn och inte alls den typen av person, vadå för person? En som står upp för sig själv? Vem gör inte det?
Detta suger så hårt men har så otroligt fina vänner som orkat lyssna och fått mig att skratta igen. Väldigt skönt att ha stöd från de som har sett det hela från början till slut som tidigare varnat mig för henne då hon har varit otrevlig och löjlig bakom ryggen på mig.
Ärligt talat är hon nog bara fattig och vill bråka nu så hon slipper köpa födelsedagspresent till mig.
0 kommentarer